En omtumlande vardag

Oups, då har det återigen gått mååånga månader sedan jag senast skrev något här, det är inte så att jag egentligen försummar bloggen utan mer att jag inte har haft så mycket drama i mitt liv att rapportera (?). Eller, förresten det har jag visst det men äh, orkar inte alltid älta allt här he he.

Så här glad är Cassie när hon mår bra!

Under flera månader har lilla Cassie varit frisk och ögonen har hållt ett stabilt tryck vilket har varit helt underbart! Hon har tränat ögonen och börjat se riktigt bra (inte helt bra men bra för att vara C i alla fall). Jag har slappnat av gällande operationer och andra tråkigheter så pass att jag har försökt att hitta problem i mitt eget liv enbart för att jag är så van vid att ha något att stressa över, knäppt va?

Nåväl, nu när jag äntligen har lyckats att lägga stressen bakom mig kommer den tillbaka igen i form av en OPERATION!! Argh! Jag blir så trött på det men vet att det var oundvikligt. När människor omkring mig har frågat om Cassandras ögon och framtida operationer har jag lugnt och sansat svarat att det med 100% säkerhet kommer att ske fler operationer. Jag förstår inte varför jag blir så chockad och ledsen när jag får mina farhågor bekräftade... borde jag inte ha väntat mig detta? Det känns som om jag har fått en fet smäll i magen samtidigt som jag tappar balansen. Det är inte rättvist att Cassie ska hållas instängd fram tills operationen pga infektionsrisken, det är inte ens säkert att hon kan opereras denna vecka, det kan dröja tills nästa torsdag. Vet ni hur jobbigt det är att underhålla en 2-åring som är fylld av energi hemma?? Det är typ omöjligt och jag vet inte hur det ska gå. Det tråkigaste av allt är att hon inte kan börja på förskolan som vi har väntat så länge på... inskolningen skulle ha skett idag men måste skjutas fram till... jag vet inte!

Vanligtvis brukar jag inte tycka om när man tycker synd om andra människor men jag tycker faktiskt synd om Cassandra. Lite synd är det också om mig och Gary men mest om Cassie så klart. Om några månader går vårt andrahandskontrakt ut och vi blir hemlösa, men vem orkar egentligen bry sig?

Äsch jag ska sluta upp med den patetiska självömkan och skaka av mig alla negativa känslor för att istället bli "inför-operationen-känslokalla-robotsmorsan-som-ingen-vågar-ifrågasätta" växlat med "röda-ögon-jag-tjuter-hur-mycket-jag-vill-Minerva".

/Minerva går och lägger sig bekymrad för att imorgon vakna pigg och glad...

En lyckad torsdag

Attans vilken fin dag jag har haft idag! Helt otroligt fin och lyckad på alla sätt! Trots väldigt lite sömn i natt kanske jag ska tillägga...

Cassie hade en tid hos Syncentralen idag för att bedöma synutvecklingen samt prova ut ett par glasögon. Förra veckan fick C nya linser insatta (igen) men denna gång var de gjorda av silikon vilket tydligen ska vara bra om man inte vill bråka med henne för att ta ut och in dem varje kväll. Jag hoppades att de skulle sitta i länge och inte ställa till för mycket strul men oj vad fel jag hade! 

Dagen efter insättningen tyckte jag att Cassies ögon såg svullna ut men ville ge det ett par dagar för att se om svullnaden skulle lägga sig men det blev inte bättre utan värre. Cassie betedde sig lite skumt och var väldigt grinig och inte alls sig själv, vi hade gäster i helgen som även de tyckte att hon inte riktigt var sitt glada vanliga jag. En liten röst i mitt huvud viskade konstant att det var linsernas fel att min lilla tös var annorlunda och till slut kunde jag inte ignorera rösten utan blev helt nojjig och nästan skrek till Gary "vi måste få ut de förbannade linserna! NU!" sagt och gjort vi åkte till östra sjukhuset och duktiga sjuksyrran Lena fick ut linserna utan för mycket bråk :) Stackars Cassie fick ännu mer ont i ögonen efter att linserna var borta och grät hela vägen hem och nästan hela kvällen USCH!!! Dr Alf har tidigare sagt att om inte silikon linserna funkar måste vi överge tanken på linser överhuvudtaget och prova ut glasögon istället.

Som sagt, Syncentralen. Underbart ställe med empatiska människor som arbetar där och som vet hur man bemöter en hel familj, de får en massa guld stjärnor av mig! Nå till det lite jobbigare, prova ut glasögonbågar till en mini-Cassie.... oj vad svårt att hitta små bågar som sitter bra men vi lyckades och ungefär så här kommer det att se ut:

Idag fick även min fina vän Vanessa sin efterlängtade bebis och jag är otroligt lycklig och glad för hennes skull! Har gått och tänkt på små nyfödda bebisar hela dagen och längtar tills jag får träffa det lilla underverket!  Det är flera personer som jag känner som är i väntans tider och jag ser fram emot alla små bebisar som kommer att finnas i min närhet!

/Minerva kommer att drömma sött om små gosiga bebisar (om hennes stora bebis tillåter henne att sova inatt vill säga...)

Semester?

Jag är så sugen på att åka iväg till något fabulöst exotiskt ställe där sol, värme och paraplydrinkar finns i överflöd! Vintern i Sverige i all ära men är det inte dags för lite sol och värme snart?? Göteborg är kallar än kallast just nu och trots att jag har nyinköpta vinterboots och en varm jacka fryser jag! 

Jag föreslog en liten resa för Gary och han blev genast jätteivrig och sa "ok, ska jag kolla flygpriser till Nordirland älskling?" mina mungipor som var i uppåtläge när ordet flyg... yttrades sjönk genast när jag hörde Nordirland. Usch vilken tråkig destination denna tid på året, speciellt med tanke på den senaste månadens regn.

Jag: Meh jag sa faktiskt VARMT ställe!

Gary: Aha men då får du åka utan mig...

Jag: VA?

Gary: Vi har inte direkt råd att åka till något varmt fabulöst och exotiskt ställe!

Jag: Nehej... ok men vi kanske kan åka till Stockholm istället?

Haha så nu har jag sagt adjö till sol och värme och säger istället hallå till Estocolmo! En kompromiss som heter duga!

/Minerva drömmer om vita stränder och goda drinkar... 

Published with Blogger-droid v2.0.3

Tid för mys och reflektion

Vad skönt att det äntligen är Februari snart! Jag mår så himla bra just nu och har lagt mycket bakom mig (diverse operationer och annat strunt!) man kan väl säga att livet återigen är vackert och lätt värt att leva. Meeen om  jag är konstant lycklig och har huvudet bland små rosa moln vore det väl inget skoj att läsa vidare va...? Vilken tur att jag då kan tillföra lite vardagsgnäll hehe!

Cassandra har numer bytt namn till "jag vill inte" antar att det är helt naturligt och en del av utvecklingen men oj oj oj vilken vilja den ungen har! Nuförtiden kan man inte klä på, mata, byta blöja, byta kanal på tv-n (!?) utan att hon får ett raseri anfall. Häromdagen totalvägrade hon att... ja allt ovanstående, och fick helt enkelt krypa omkring med rumpan bar tills det var läggdags (gissa om jag var skraj att hon skulle lämna en liten present på golvet hehe). Hade någon sagt till mig att hon skulle vara så här för några månader sedan hade jag aldrig trott dem. Just nu går livet ut på att göra Cassandra glad och det är ett heltids jobb! Väldigt roligt är det dock att se henne utvecklas :)

/Minerva gillar att leva i nuet och har bytt namn till fröken positiv

Idag fick jag äntligen sovmorgon utan man eller barn vilket var helt underbart! Gary var med Cassie på en "stå och gå" grupp vilket gjorde att jag kunde sova lääänge, nå i alla fall till nio. Det är helt otroligt hur lite sömn kan ändra ens perspektiv på ALLT! Saker som tex städning blir helt plötsligt inte alls så jobbigt som man tidigare hade föreställt sig och konstigt nog går det även snabbare?!

Lilla C sover inte om kvällarna och vaknar en gång i timmen... inte så roligt då jag tror att hon har ont i magen :( hon vrider sig från ena sidan av spjälsängen till den andra och viftar hjälplöst med sina knubbiga små armar. Blir så ledsen när jag ser det efteresom jag inte vet exakt var hon har ont och vad jag kan göra för att hjälpa lilla pyret. Har försökt med magmassage och ge en liten kvällsportion gröt på kvällen men inget verkar hjälpa. C har tidigare testats för glutenintolerans och mjölkallergi men inget där heller! Tarmarna har tom röntgats utan att visa något skumt. Superkonstigt och väldigt frustrerande, känner ni igen detta hos era barn? Tips vore uppskattat!

/Minerva är inte trött bara lite utmattad :)

Fy skäms på mig!

Jaaa nu har jag nonchalerat bloggen IGEN! Inte bra men jag lovar att jag ska bättra mig och försöka få iväg åtminstone ett inlägg per dag (uj uj, kanske inte ska lova för mycket hehe).


Nå vad har hänt sedan sist? Självklart en massa saker men kanske inte värt att nämna här. I alla fall gick Cassies operation bra men tyvärr blev det en till i november som även den gick bra. Den 16 Januari var det dags igen :( dr Alf tyckte att vänster ögat hade lite för högt tryck och bokade in en operation.


Varje gång Cassie blir inlagd informerar Alf att han först kommer att göra en undersökning (under narkos) för att sedan bedöma om det leder till en operation eller ej. Undersökningen brukar i regel ta 40 minuter och därefter kommer Alf till avdelningen, där vi föräldrar befinner oss, för att informera hur högt trycket är, hur hornhinnan ser ut samt om han måste operera eller ej. Hittills har det aldrig enbart varit en undersökning utan alltid lett till en operation så när Alf säger att han måste söva C tror vi att det självfallet kommer att bli en operation MEN så blev det INTE denna gång!

tror denna bild är från op nr 7

Min första reaktion var lycka och lättnad över att lilla C slapp en lång operation och att de lyckades sätta kanyl på första försöket (tidigare har de stuckit henne ca 15 ggr innan de fick in den förbannade nålen!). Men när jag såg mitt lilla pyre på uppvaket insåg jag att hon lika gärna kunde ha opererats eftersom hela rutinen efter var precis likadan som efter en op... Vi fick i alla fall åka hem samma kväll vilket var ett stort plus!


/Minerva gillar konstigt nog sjukhus och dess underbara änglasystrar som tröstar och vårdar!