Sitter hemma och funderar på hur ett barn kan få mig att känna mig värdelös och otillräcklig... Är precis hemkommen från firandet av Bolivias nationaldag och känner mig allmänt slut. Cassandra var supergrinig hela tiden och då menar jag HELA tiden! Stackarn är vettskrämd för andra barn och deras ljud (skrik och stoj) hon blir så rädd och försöker att gömma sig men har ingenstans att ta vägen. Förstår inte hur man ska få henne att vänja sig. Det hjälper ju i och för sig inte heller att hon är trött eftersom hon blir extra känslig då. Jag slutar att lyssna på vad folk runt omkring mig säger och bryr mig inte det minsta om någon annan än Cassandra... fokus ligger på att få henne glad, vilket är omöjligt! Slutar med att vi lämnar festligheterna och åker hem, väl i bilen lugnar Cassie ner sig och somnar så sött, typiskt va? Är lite ledsen över att jag inte hann prata så mycket med mina bröder och min lilla brorsdotter men "när Cassie är ledsen blir hela världen ledsen" gammalt djungelordspråk hehe. Ok ska andas och slappna av lite, återkommer senare med mer detaljer kring själva "festen"
/M.C som knappt orkar med sig själv ibland
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar